Motala flygklubb

Inflygning på MDM-1 FOX

Stilig flygare

MDM-1 FOX är ett segelflygplan som inte är riktigt som normala segelflygplan. Exempelvis är det inte tillåtet att sträckflyga med planet om man har passagerare.

 

Första starten: Eftersom det är en 2-sitsare, privatägd och endast försäkrat på 4 personer så har jag alltid intruktör Bosse i baksits. Ryktet om foxen säger att skevrodret är extremt känsligt och att man ska vara försiktig under bogseringen. Exempelvis så rollar planet ett varv på 4 sekunder jämför med en ASK-21 som kräver 12 sekunder. Det finns ingen V-form så vingerna hänger väldigt nära marken, ungefär som en fulltankad ASW-20 fast med stela vingar.

Vi börjar rullningen och efter en stund när pawneen fått kämpa, foxen är tung som en ASK-21 fast med sämre lyftkraft, så passerar hastighetsnålen ca 80km/h och jag försöker lätta. Bosse nämner då att vi bör vänta en stund till och att 100 är lämplig lättningsfart. Vi skupar vidare på startbanan, Falköpings flygfält är inte lika slätt och fint som Motalas.

Slutligen lättar vi och jag känner direkt hur exakt planet är. Spakrörelserna är minimala man får arbeta med planet. Foxen rätar inte upp sig själv, lägger man planet 5 grader snett mot horisonten så ligger det kvar 5 grader snett tills man rättar till det. Det är inte svårfluget men planet måste flygas hela tiden.

Efter en stunds bogserande når vi 1400mvilket för dagen råkar vara några hundra meter över molnbasen. Normalt när jag flyger in mig på ett plan brukar jag testa stallegenskaperna, lite högfartsflygning och känna på bromsen. I foxen började vi med spinn, exakt ett varv åt gången var tanken och det gick rätt hyggligt. Nästa övning var ryggspinn med normal ingång och utgång. Det är en riktigt märklig manöver. Man flyger i stallfart och trycker full pedal åt ena hållet och spaken snett frammåt åt andra hållet. Vad som händer har jag svårt att beskriva men efter den första märkliga delen så stabiliserar sig planet i en spinn och man känner att man hänger i bältena. Urgången är som en vanlig spinn, trampa roder mot rotationen och i det inverterade fallet lätta på dykrodret.

Nu var höjden lite för låg så jag fick nöja mig med några raka rollar, en manöver som i en ASK-21 är ganska knepig men i foxen handler det mest om att hålla full skev i fyra sekunder.

Flygning 2: Nu börjar det som är spännande, spinna och rolla har jag gjort tidigare. Kvickroll, en roll där man främst använder höjdrodret och sidorodret för att rolla. Det kan liknas vid en spinn rakt fram. Jag fick instruktionerna att ta fart till ca 160 och sen fullt höjdroder, fullt sidoroder och fullt skevroder samtidigt. Jag tog ett rejält tag om spaken med båda händerna och gav fulla roder. De första 90 graderna av rollen gick ganska sakta, ungefär som en normal roll men sen brakde det loss och innan jag hade reagerat så hade vi roterat två varv och hamnat i spinn. En kvickroll tar ca 2,5sekunder. Efter ett antal misslyckade försök med över- eller underrotation så var höjden lite för låg för oväntade spinnövningar. Vi fortsatte med rollande svängar, en manöver som handlar mycket om att tänka på hur rodren fungerar beroende på planets lutning. Rollande svängar är en ganska lätt manöver att genomföra men otroligt svår att få snygg.

Flygning 3: Ytterligare oprövat territorum. Nu var det dags för bunt och ordentligt med negativa G-belastningar. Vi började med lite inverterad delfinflygning för att bygga upp lite känsla för negativ belastning. Sen var det dags. 240km/h och -4,5G. Jag tittade på G-mätaren och tryckte tills den stod på -4,5 sen tittade jag ut rakt fram. Varför vet jag inte för det enda jag kan se är blå himmel och jag har ingen aning om mitt flygläge. Det känns som en evighet och det trycker i bihålorna, jag hör farten minska men ser fortfarande ingen horisont. Det här kommer att sluta i ett stjärtglid tänker jag men då ser jag helt plötsligt marken och jag är i normalt flygläge.

Jag känner mig lite konstig det trycker fortfarande i bihålorna så lugnar oss lite och provar 4 punkts momentroll och 8 punkts momentroll. Sen klarnar huvudet lite och jag är redo att testa en manöver jag sett i ett unlimited-program. En looping med en hel roll på toppen, loopingen ska alltså fortfarande vara runt men i övre halvan ska det finnas en roll.

Jag får ta lite högre fart och lära mig att loopa samtidigt som jag tittar åt sidan, normalt tittar jag rakt fram för att fånga horisonten så jag vet att jag ligger rätt på vingarna. Nu ska jag börja rolla innan jag normalt kan se horisonten, ca 45 grader från ryggläge. Första halvan av rollen är ganska enkel, tyngdkraften gör att jag följer loopingens båge och jag ligger snart i normalt flygläge i en ganska normal fart. Nu blir det mentalt knepigare, jag ska göra en halvroll i båge till inverterat dykande 45grader. Det innebär att jag ska rolla och trycka spaken frammåt och sidorodret åt samma håll som jag rollar. Det tar emot eftersom det är helt tvärtom mot en normal roll. Det var genomförbart man hade nog inte gett många poäng om det varit tävling.

Nu känner jag mig väl influgen. Jag kanske ska nämna att landningsfarten är ca 120km/h och att 170 på final inte är alls konstigt. Foxen är helt värdelöst som segelflygplan men fantastiskt roligt att flyga. Glidtalet är okänt och minsta sjunk likvärdigt med en sten men det är vad som krävs om man ska flyga högsta klassen i konstflyg med segelflygplan. Får du chansen att prova en fox så rekomenderas det.

Jag är den som har vit jacka.

Du är här: Home Segelflyg Inflygning på MDM-1 FOX